Ett herresäte!

Har just nu en lite ovanligare arbetsplats på ett herresäte som är väldigt vacker att jobba på och jag tänkte bjuda er på lite bilder därifrån.
Jag som växt upp med att läsa Barbara Cartlands böcker om grevar, hertigar osv ända sedan jag blev läskunnig har idag vandrat omkring och sett framför mig hur det kunde ha sett ut på den tiden då sätet var i bruk förr.

Vackert fönster i trappen som vätter ner mot en smal korridor nedanför.

Kunde inte låta bli att fota denna tapet som jag fann på en toalett :D Den är både vacker och anskrämligt ful på samma gång...

Entrén. Fast vi har lagt lite papp på golvet för att skydda mattan samt vikt undan en annan matta...

Precis som i böckerna som jag läste som barn så fanns arbetsrummet till vänster med böcker från golv till tak och kapprum till höger.

Alla dessa otroligt vackra stora rum! Fanns hur många som helst...l(illa jag i spegeln passar ju inte riktigt in i bilden förstås ;)) Underbara höga fönster!

Många av rummet hade en färgskala, och detta var "rosa rummet"....och dörrar mellan rummen fanns det också förstås...

En matsal med porträtt från alla "Herrar och Damer". Det fanns även massa andra skojiga saker, som "rumservicetelefon" typ som gick till köket :D...Tur jag inte har det här hemma :D

Vad gör jag annars nu då när jag inte scrappar? Jo, jag har faktiskt beställt från en scrapaffär ;) Fast bara några juliga vintagebilder så barnen och jag kan göra lite fina dekorationer och julkort sedan ;)

I lördags hände det både något hemskt och någon väldigt roligt.

Jag var på stan och skulle handla lite kläder då en expedit bredvid mig faller rakt baklänges på klinkersgolvet medvetslös...Enormt mycket blod från huvudet och öron osv, jag larmade sos och gjorde allt som jag blev tillsagd...att en ambulans kan ta så lång tid på sig! Jag lämnade platsen samtidigt som ambulansmännen kom och jag höll nästan på att klappa till dem för jag tyckte de gick så sakta!

Vill ringa till butiken för att höra hur det gick med henne, men kan man göra så? Tänker på henne hela tiden och vill veta att hon i alla fall överlevde...hon var vid medvetandet då jag gick även om hon inte rörde sig....

Det roliga då...min dotter Samantha som är 4 år, åkte i Lördags ut till en kompis som bor på en Ö...så hon fick åka båt för första gången...Jättespännande och hon höll kompisen hårt i handen :)

Det var första gången hon var hemma hos den kompisen (hon har ju inte börjat leka så ofta ännu)...när jag skulle åka och hämta henne så ringer mamman och säger att Samantha vill inte åka hem! Hon vill sova över!

Jaha...Hon var helt säker, fast vi talade om för henne att hon inte kan ångra sig mitt i natten om hon saknar mamma ;)

Grabben var hos sin pappa och min andra dotter var hos en annan kompis...Det fanns en chans och jag inte bara tog den, jag Kastade mig över den med näbbar och klor :D

Den andra dottern ville gärna sova över hos kompisen också så helt plötsligt var vi barnfria en lördagkväll/natt!

Vi har inte varit ute på krogen på 7 år, så vi åt en middag på tu man hand jag och maken...pratade utan att någon avbröt oss...svirade upp oss och for in till stan och gick på krogen :D DET var skojigt!

Det hade gått hur bra som helst att sova hos kompisen, trots att det var första gången hon sov borta...hade vaknat halv sex dock och talat om för kompisens mamma att "nu tycker jag att ni ska gå upp"...Mamman tyckte ju att de kunde vänta tills det blivit ljust ute åtminstonde, men Samantha talade om för henne att "Så här dags går minsann jag och mina föräldrar upp!" :D

Säkert ;)

Önskar er en trevlig vecka! Själv har jag blivit väldigt sugen på att leta upp några Barbara Cartlandsböcker igen och försvinna in i en annan värld en stund!

Elisabeth